Och kanske är det också därför kroppen till slut säger ifrån ibland. För kroppen lagrar så mycket mer än vi tror. Stress. Ansvar. Rädsla. Kontroll. Sorg. Sånt vi tryckt undan. Sånt vi försökt tänka oss förbi istället för att faktiskt känna.

Det är där det magiska händer. Inte i kameran. Utan i människan framför den. Och det är också därför hennes mans meddelande träffade mig så starkt. För det han egentligen såg var inte bara bilder. Han såg förändringen.

Jag har manifesterat. Jag har mediterat. Men jag har också gjort jobbet. Det här handlar om att bygga något som håller – utan att kompromissa med vem du är.

I detta inlägg tänkte jag ta upp något som många kvinnor kämpar med dagligen, nämligen synen på sig själva.