Och kanske är det också därför kroppen till slut säger ifrån ibland. För kroppen lagrar så mycket mer än vi tror. Stress. Ansvar. Rädsla. Kontroll. Sorg. Sånt vi tryckt undan. Sånt vi försökt tänka oss förbi istället för att faktiskt känna.

Jag vet inte riktigt när det hände. När vi slutade fira livet på riktigt. När det blev något vi gör lite snabbt, något vi slänger ihop, något som mest ska checkas av. “Vi kan väl bara ses hemma? Det behöver inte vara något stort...."

Jag har manifesterat. Jag har mediterat. Men jag har också gjort jobbet. Det här handlar om att bygga något som håller – utan att kompromissa med vem du är.